Ett typiskt exempel var grillen. Den traditionella Alfa Romeo grillen stämde med den mycket låga nosen. Smilgropen ovanpå plåten i fronten var så diskret utformad att man bara anade den. Själva grillen i rostfritt var bredare än den som fanns på Giulia Sedan och hade fem horisontella rillor.

Det runda Alfamärket satt överst och stack upp bara så lite, att man kunde ana smilgropen ovanför. Märket var det sedvanliga av plast med Milano i underkant. Det finns många likheter mellan t.ex. Tipo 33 och Duetto's diskreta front. Den där lilla smilgropen finns för övrigt på den senaste modellerna från Alfa Romeo, t.ex. Alfa 166 och Alfa 147 har denna trevliga designeffekt.

Stötfångarna var mycket vackert rundade och integrerade med den runda nosen. De satt i en ram som svetsats fast i karossen. Många tyckte att de liknade en mustasch enligt den tidens mode, men alla var överens om hur väl de matchade intrycket av genomtänkt design. Alfa Romeo hade tänkt på det mesta 1966 och sett till att förgasarna fick kall luft via separata kanaler bakom stötfångarna. Björn Sandberg på Exotron vurmade alltid för kall luft till förgasarna och han borde vara nöjd.

Redan på den tiden hade Alfa Romeo problem med att placera registreringsskylten. Det är inte bara 156:an som haft det problemet. Den tidens logiska placering i mitten var redan upptagen. Eftersom man i Italien hade mycket små skyltar fram, brydde man sig inte så mycket om resten av marknaden.