Tidiga fotografier av Duetto visar en gummidamask vid växelspaken. Denna ersattes omgående med en rymligare av vinyl eftersom den av gummi dels såg underlig ut och gärna sprack efter ett tag. Själva spaken var alldeles rak och tillverkad av kromat stål med en svart knopp av bakelit med gummidämpning. Der fanns inget som visade växellägena på knoppen. Handbromsen aktiverades genom en konventionell spak mellan stolarna. Spaken var även den kromad och med svart bakelithandtag och en frigöringsknapp i krom.

Askkoppen skruvade man fast på kardantunneln vid växelspaken. Den var långt före sin tid, den där askkoppen. Med integrerad tändare så att föraren slapp fumla med rykpinnen var den kanske en säkerhetsdetalj. Man satte ner ciggen i ett hål och sedan tändes den av sig själv. Bara att ta upp och börja blossa. Många upptäckte att det inte var så smart att röka i en Duetto eftersom cigaretten kvickt rökte sig själv i takt med fartvinden.

Den inre backspegeln hade två lägen och den var avbländbar. Dessutom hade den belysning som aktiverades vid öppen dörr eller manuellt.

Till vänster om ratten under instrumentpanelen fanns två kromade reglage. Chokereglaget hade märkts med "Start" och handgasen "Accel". Egentligen skulle handgasen användas för att värma upp motorn för den otålige. Inga tomgångsregler här inte. Alfa Romeo var mycket noga med att påtala vikten av en varm motor. De hade dekaler där det stod att man inte fick köra förrän efter tre minuter. Jag har alltid varit noga med att värma upp min motor och det har skonat lager och annat. Att balansera choken och gaspedalen var ett sant nöje i varje Alfa Romeo.

Duetto hade stående pedaler och med stående är det precis vad det handlade om. De stod rakt upp ur golvet som trafiklysen. Det var en fröjd att köra "toe-and-heel" eftersom bromspedalen satt exakt där den skulle. Denna förträffliga egenskap delade den med de andra Giuliorna. Den underliga knappen som satt dold på golvet uppe till vänster var spolarpumpen. Det var en bälg som vid tryck skulle spruta vatten på vindrutan. Tja, vad ska man säga? Det fungerade trots att principen var enkel.