För första gången tillverkades 1750 Spider
Veloce i två versioner, en för Europa och en för USA. Dessa
amerikanska bilar fick t.o.m. ett eget chassinummer, 105.62.148. Det
var de amerikanska kraven på avgasrening och krocksäkerhet som
fick Alfa Romeo att ta fram egna specifikationer till USA-bilarna.
Det stod klart för Alfa Romeo hur viktigt det var att lyckas på
denna enorma marknad och USA blev också den största marknaden för
Spidern. Det såldes inga 1750 Veloce i USA 1968 eftersom Alfa Romeo
togs helt på sängen av de federala lagarna om avgasrening. Spidern
såldes med början 18 februari som årsmodell 1969.
För första gången tillverkades 1750 Spider Veloce i två
versioner, en för Europa och en för USA. Dessa amerikanska bilar
fick t.o.m. ett eget chassinummer, 105.62.148. Det var de
amerikanska kraven på avgasrening och krocksäkerhet som fick Alfa
Romeo att ta fram egna specifikationer till USA-bilarna. Det stod
klart för Alfa Romeo hur viktigt det var att lyckas på denna
enorma marknad och USA blev också den största marknaden för
Spidern. Det såldes inga 1750 Veloce i USA 1968 eftersom Alfa Romeo
togs helt på sängen av de federala lagarna om avgasrening. Spidern
såldes med början 18 februari som årsmodell 1969.
Spicainsprutning istället för Weber
Den mest påtagliga skillnaden mellan den tidigare Spidern och
USA-bilarna var utan tvivel den mekaniska bränsleinsprutningen av
fabrikat Spica. Detta system kom egentligen från en dieselmotor men
trots sitt något enkla ursprung visade det sig kosta en hel del att
producera. Det var mycket sofistikerat och klarade de amerikanska
kraven och Alfa Romeo övergav sina planer på en Zenithförgasare för
USA.
Spicainsprutningen hade fyra ledningar som under mycket högt
tryck, mellan 260 och 300 psi, fördelade bränslet. Till skillnad
från Bosch som använde fjädrar och kammar körde Spica med en
liten vevaxel och vevstakar. Man ville uppnå maximalt och exakt
tryck. Själva pumpen satt direkt på motorns vevhus och smordes av
motoroljan. Bränslepumpen var elektrisk och monterades intill
bensintanken.
Spicasystemet fungerade som det skulle och det blev snart
accepterat i USA. Trots den något lägre effekten och vridmomentet
blev Spidern mycket populär. En del kritik uppstod som alltid, främst
klagade många på den dåliga känslan i gaspedalen. Alforna ska köras
aktivt.
En ny och annorlunda vattenpump och dubbla bränslefilter
fullbordade motorerna för den amerikanska marknaden. Lyfter du på
motorhuven ser du en stor luftrenare som sitter fast med
metallclips. "1750 Iniezione Sistema Alfa Romeo Spica"
lyser i ögonen, du har en Spicamotor framför dig. Konstigt nog
hade dessa Alfa Romeobilar samma slutväxel som Duetton, 4,555:1 mot
4,1:1 eller 4,3:1 i Europa. En differentialbroms erbjöds som
tillval och den skulle komma att bli standard några år senare.
Svart ratt av bakelit istället för av trä
Amerikanska 1750 Spider Veloce hade en djupare ratt från 1750 GT
Veloce, den redan välbekanta coupen som blivit mycket populär i
USA. Man använde inte heller trä i ratten utan svart bakelit. I
centrum av ratten hade man enbart en svart platta utan den vanliga
Alfa Romeologon. Tryckknapparna till signalhornet var dessutom
mindre än på de europeiska bilarna.
Tryckknappen för varningsblinkers placerades till höger om
radion och slutligen lade man till en röd varningslampa för lågt
tryck i bränslesystemet.
Säkerhetsbälten av två- eller trepunktsmodell monterades på
fabriken. Svenska Klippan AB levererade, så lite bidrog Sverige
med. För att öka säkerheten satte man dit nackstöd stolarna som
slutligen fick en lite annorlunda vinyl som skulle likna läder från
vildsvin.
Mycket krom
Exteriören fick också den en släng av sleven. Fram klämde
Alfa Romeo dit en extra kromad stötfångare. Den löpte tvärs över
den vackra grillen och det hela såg märkligt ut. Samtidigt satte
man dit ett liknande arrangemang där bak. Spiderns längd ökade
med tretton cm jämfört med de europeiska bilarna.
För att anpassa sig till den växande marknadens lagstiftning,
flyttades sidoblinkern. Nu satt den på flygeln framför framhjulen
istället för bakom. Den droppformade blinkern var numera rund och
så förblev den under resten av produktionstiden.
Jovisst, nu ville man visa världen att man hade en motor med
insprutning och satte ett enormt märke på koffertluckan.
"Iniezione" lyste i ögonen på den bil som låg bakom.
Som vi vant oss vid det här laget var man inte konsekvent.
Fortfarande dök det upp bilar med den europeiska beteckningen
"1750" eller "ALFA ROMEO" i versaler, det senare
föga diskret eller smakfullt enligt många. Det blev mycket krom
nu.
De
amerikanska myndigheterna tillät inte Perspexkåporna över strålkastarna.
Istället försågs bilarna med en kraftig kromad ring runt
lyktorna. Det var inte den tunnare modell som smälte in så fint på
1300 Junior, utan en betydligt mer glänsande historia. Tydligen ansåg
Alfa Romeo att skillnaden mellan USA och Europa skulle markeras. Därför
reducerade man verktygsväskans innehåll till en tång, en
skruvmejsel och en tändstifts- och en hjulhylsa. Man levde i den
egendomliga föreställningen att européerna hade glesare mellan
servicestationerna än amerikanerna.
Hjulen var samma på samtliga marknader, men bilar till USA fick
ofta Klebér Colombes hellre än Pirelli eller Michelin av någon
anledning. Det fanns inga 1750 Spider Veloce av årsmodell 1970 i
USA eftersom strejker i Italien hindrade produktionen. Istället
skeppades osålda bilar från 1969 över som senare årsmodell ända
tills 1971. Det året introducerades en modell med fyrkantig bakdel,
den kallades Kammtail efter en tysk forskare i aerodynamik. Det var
en del underliga teorier om att aktern skulle vara platt som på en
rymdfärja som var i ropet. Alfa Romeo och Pininfarina redovisade
aldrig några siffror för luftmotståndet utan konstaterade bara
att det var "molto bene".