1300 Junior motorn var allt annat än en
junior!
Den mindre motorn var betydligt mer kortslagig jämfört med
tidigare. Denna hade sina rötter i Giuliettamotorn som härstammade
från början av 1950-talet. Egentligen var motorn mycket
"fyrkantig" eftersom det bara skilde en millimeter mellan
borrning och slaglängd, 74 x 75 mm. I praktiken var det en
101-seriemotor från Giulietta Spider och numera samma som 1300 GT
Junior. Med andra ord en erkänt trevlig Alfa Romeomotor.
För att få ordentlig fart på motorn, använde man tre olika förgasare
sida vid sida i produktionen. Dubbla Weber 40 DCOE 28, Dell'Orto
DHLA 40 eller Solex C40 DDH-4, samtliga twin-choke och horisontella
avancerade förgasare. Vid monteringen tog man helt sonika ett förgasarpaket
och satte det på den aktuella motorn. Slumpen och det italienska
temperamentet firade triumfer.
Kylarpaketet var det mindre som på Duetton och rymde 7,5 liter
mot 9,7 liter i 1750 motorn. Man motiverade detta med den mindre
cylindervolymen. Jag ska kanske nämna att detta var ganska kraftiga
dimensioner på den tiden.
Dubbla överliggande kamaxlar, natriumkylda avgasventiler, lösa
våta cylinderfoder och hemisfäriska förbränningsrum var
standard. Ett maffigt grenrör och en enorm oljesump i aluminium och
Golde Lodge centralt placerat i toppen av lättmetall betalade sig i
en mycket trevlig kraftkälla. Jag har redan berömt varvvilligheten
hos de andra motorerna, men den lilla 1300 motorn var ett riktigt
monster. En sann källa till inspiration som tog fram en Fangio i föraren.
Kompressionsförhållandet 9.0:1 gav 90 hk DIN vid 6.000 varv.
Kurvan för vridmomentet var på känt Alfamanér flack från 3.000
varv med en topp vid 5.200 varv.
Transmission
Än en gång använde Alfa Romeo sina erfarenheter från
Giuliaserien och kopierade hela transmissionen till 1300-modellen.
Enda större nyheten bestod i den högre utväxlingen på femte växeln.
Duetto och 1750 Veloce hade 0,790 i jämförelse med 0,860 för 1300
Junior. Detta var en ren kopia från 1300 GT Junior Coupe. Man behöll
också den lägre slutväxeln från Duetto, 4,555:1 för att få bättre
acceleration.
Standardiseringsivern förde även med sig att 1300 Junior fick
samma koppling som sin betydligt motorstarkare 1750-kollega. Alfa
Romeo Spider hade sällan problem med kopplingen.
Bromsar
Större
bromsar från ATE och ok från samma tillverkare betydde att man övergav
Dunlop. På de vänsterstyrda bilarna kom huvudcylindern från ATE
medan högerstyrda försågs med en från Bonaldi. Senare ändrades
bromsrörens dragning så att man kunde använda även Bonaldi på vänsterstyrda
bilar. En bromsregulator fästes i karossen strax framför bakaxeln
på det nya systemet som därefter ansågs fullkomligt.
Handbromsen hade genom övergången till ATE integrerats med
skivorna bak och påverkade nu en bromstrumma på traditionellt vis.
En servo från Lockheed placerades i motorrummet på de första
bilarna som endast hade en krets bromssystem och stående pedaler.
Fr.o.m. oktober 1968 övergick Alfa Romeo till dubbla bromskretsar
och därmed två servoklockor i motorrummet. Ganska snart lämnade
man de stående pedalerna och integrerade en servo direkt på de nya
hängande pedalerna. Dessa bilar fick tvåkretsbromsar som standard.
1300 Junior fick servo som extrautrustning. Trots att de vägde nästan
lika mycket som 1750 Veloce och hade respektingivande fartresurser
ansåg Alfa Romeo att det inte behövdes någon servo. I januari
1969 gav man med sig och även den mindre Spidern fick samma
bromssystem som 1750 Veloce som standard, en populär förbättring.
If you have any comments, please send an E-mail
Top